Så börjar då säsongen med olika väljarbarometrar åt olika håll. Först ut att börja publicera valbarometrar inför valet är SIFO som i dag publicerades i bl.a SVD . Tyvärr drabbas den fortarande av eftersommarens dåliga svarsfrekvens (1333), vilket drar ner tillförlitligheten något. Sifo brukar annars ha ett bra urval och ligga kring 2000-strecket. För samtidigt som man kan glädja sig åt att det går bra för allianspartierna – är osäkerheten (som också faktiskt SVD förtjänstfullt lyfter fram i artikeln stor). Vi har alltid en tendens att glömma bort att med så här litet urval som det handlar om, är osäkerheten i siffrorna stor. Roade mig därför med att jämföra med SCB:s betydligt större undersökning från i maj och jämföra siffrorna, men ha med felmarginalen, presenterat som ett intervall. Naturligtvis går det inte att jämföra två undersökningar så här rakt av med de skillnader som finns (en statistiker skulle nog ha synpunkter), men det ger iaf en bra fingervisning över läget. Jag har också fått uppskatta felmarginalen hos Sifo, då de ännu inte presenterat felmarginalsstatistiken.

………………….SCB…………………….Sifo

C……………….4,2-5,0…………………4,4-6,6

FP……………..5,4-6,2…………………5,4-8,0

M…………….28,4-30,0…………… 28,0-33,0

KD…………….4,1-4,9…………………4,7-6,9

S……………. 32,9-34-7…………….28,3-33,8

V……………….5,1-6,1…………….. .3,8-5,8

MP…………..10,0-11,4……………..7,5-10,3

S-V-MP……..49,3-51,1……………42,4-47,8

M-C-FP-KD..43,3-45,1……………45,8-51,4

Som synes är det utifrån denna statiskt inte så stora skillnader från i maj som kan sägas vara statistiskt säkerställda. Sett till hela blocket kan vi dock ändå notera att det skett en faktisk minskning för det rödgröna blocket med åtminstonde ca 1,5 % och en ökning med åtminstone 0,7 procent för den borgerliga sidan. Ser vi dock på tendensen kan man ändå se att det är de små borgerliga partierna som i SCB:s undersökning ligger närmare i underkant än vad medelvärdet före standardavvikelser blir i Sifos mätning. Det syns också att S ligger i ett lägre intervall i Sifos mätning. Även MP verkar ha stannat upp i sin stora opinionsuppgång som var så påtagligt inför EU-valet. Sammantaget verkar det som att den nedgång som ofta kommer för regerande borgerliga småpartier, verkar ha brutits. Folkpartiet har åtminstone 8% av rösterna inom möjligheternas land och de andra småpartierna inom alliansen, tycks åtminstone kunna vara säkra på att klara 4% spärren. En fråga som är interessant är hur kamrat 4% på den soccialistiska sidan kommer att fungera. Det var en sak att stödja V när de var ett rent lydparti åt sossarna, men kommer man vara lika villig i år, när Ohly kan bli utrikesminister?